Innehållet på den här sidan har tidigare publicerats på numera nedlagda bloggen Ljudplatser.
Verkligheten finns där ute – det är bara att hämta in den, eller?
Vi gör alla våra egna tolkningar av vad som är verkligheten och hur vi upplever att den fungerar. En del har vi ju dock gemensamt och de verktyg vi använder för att tolka verkligheten kan hjälpa oss att jämföra våra tolkningar, med varje form av begränsning och möjlighet som de olika verktygen ger.
Många väljer kameran. Jag väljer dessutom mikrofonen. Vi är vana vid att få verkligheten presenterad för oss som bilder och har därför lätt att anknyta till dem och närmast undermedvetet förstå deras relation till verkligheten. När vi lyssnar på ljudet av en plats kan vi förstå den på andra sätt och samtidigt lära oss något om hur den fungerar. Och precis som med annan form av dokumentation så fungerar en ljudupptagning också som en minnesbärare, en berättelse om den förflutna tiden och hur den gestaltade sig. Men för att den effekten skall uppstå måste i allmänhet det som dokumenterats ha försvunnit eller ändrat form. Ibland är det kanske först när vi ser på, läser eller lyssnar till dokumentationen som vi förstår att samhället har förändrats.
Nedan presenterar jag ljudcollage från olika platser som ett sätt att berätta något om platsen. Jag tar mig därmed friheten att presentera ett dramatiserat ljudcollage som aktivt berättar om platsen, till skillnad från helt autentiska inspelningar som kan bli svårtolkade och som inte lyfter fram det som jag (den som har gjort tolkningen tillsammans med mitt verktyg) uppfattar som mest karaktäriserande för platsen. På samma sätt väljer fotografen sina bilder för att belysa upplevda intryck. Inspelningarna är dock inte manipulerade på något sätt. Bearbetningen handlar om att korta ned och klippa ihop ljudsekvenser.
För något mer fördjupande studier av ljudlandskap hänvisar jag till min kandidatuppsats Ljudlandskap i kulturmiljöer som utgör en idémässig bas för min uppfattning om ljudlandskap och dess betydelse.
Och platsen. Vad är det? Jag väljer att använda begreppet i bred bemärkelse. En byggnad, ett torg, ett mobilt sammanhang. Utan att här anknyta eller relatera till platsteori menar jag att platsen definierar sig genom att den har gemensamma drag med sin omgivning. Vad vi sedan väljer ut att benämna för plats beror på sammanhang och tillfälliga eller permanenta samband.
Alla ljudklipp är avsedda att hålla sig omkring fem minuters längd, vilket både koncentrerar lyssnandet kring det viktigaste och samtidigt håller filstorleken på en acceptabel nivå.
Välkommen att lyssna! (2010)
– hur låter en plats?
Med kamerans hjälp kan fotografen göra en tolkning av en plats. Förmedla en verklig stämning till en betraktare i en annan tid, på en annan plats. Det kan vara en eller flera bilder som hos betraktaren ger intryck från den avbildade platsen. Vi lever i en bildintensiv tid och vi är vana att förhålla oss till bilder i vardagen. Kanske är vi mindre vana att förhålla oss till ljud?
Jag vill påstå att mikrofonen precis som kamerans lins ger oss möjlighet att förmedla intryck från en plats. Lika subjektivt och lika medvetet som med kameran fångas ljuden upp på det sätt som vi vill. Vi kan därmed också utforska samhällets ljudlandskap och bättre förstå hur det påverkar oss och hur vi kan påverka det.
Som ett exempel på detta publicerar jag nedan ett ljudcollage från stadsdelen Hammarkullen i Göteborg. Ljudklippet är sammansatt av flera olika ljudupptagningar som alla genomfördes den 29 september 2009. Klippningen är medvetet dramatiserad och inte autentisk, för att på ett tydligt sätt förmedla en upplevelse av platsen.
Inspelningen börjar vid Hammarkullens mycket karaktäristiska spårvagnsstation, vilken i väldigt hög utsträckning påminner om en tunnelbanestation i Stockholm. Detta urbana sätt att möta stadsdelen är tidstypiskt, men kanske också en motsättning till vad Hammarkullen är och har blivit? Resten av collaget uppehåller sig omkring Hammarkulletorget, Bredfjällsgatan och Hammarparken.
Inspelningarna gjordes ursprungligen för kursen Places of memory in transforming suburbs vid institutionen för Kulturvård på Göteborgs universitet.
Uppdatering 2016-09-24: Läs även artikeln om inspelningen och bloggen i Tidningen Nordost.
– kan man k-märka ett ljudlandskap?
Byggnader kan ha stor betydelse för människor. I synnerhet publika byggnader, centralt belägna eller sådana med en verksamhet som många tar del av. Byggnader kan också associeras till olika positiva eller negativa upplevelser och byggnadens verksamhet, utstrålning eller rykte kan få oss att byta eller anpassa vårt beteende i eller nära byggnaden.
Rådhustillbyggnaden vid Gustav Adolfs torg i Göteborg är ett tydligt exempel på en byggnad med stark identitet. Eller har kanske framförallt varit det? Sedan Göteborgs tingsrätt flyttade ut ur lokalerna står den tom och väntar på nya uppdrag. Beroende på vilken ny verksamhet som blir aktuell kan den behöva byggas om.
I ljudcollaget nedan är tingsrättens verksamhet fortfarande i full gång. De sammanfogade klippen är gjorda under en timmes tid en eftermiddag den 16 april 2009. Framförallt två saker gav Rådhustillbyggnaden ett mycket speciellt ljudlandskap. Dels den mycket medvetet utformade interiören av arkitekt Gunnar Asplund. Utformningen är noga genomtänkt för den verksamhet som lokalerna avsågs för, där den långa trappan som skulle mana till lugn och eftertanke kanske är ett av de tydligaste inslagen. Dels tingsrättens verksamhet vilken bär år av tradition, makt och allvar. Ett fåtal medborgare blev kanske vana vid miljön, inte minst de som arbetade här, men de allra flesta kom aldrig hit. Anledningen till ett besök i Rådhuset är oftast något som sätter avtryck.
Rådhustillbyggnaden är, framförallt på grund av den namnkunnige arkitekten, känd över Sverige och världen och skyddad för sitt kulturhistoriska värde. Men hur skyddar vi ett ljudlandskap? Samhället förändras och verksamheter byts ut, men den andra halvan av det som bär upp ljudlandskapet är byggnadens interiör och utformning och den går att skydda. I ett fall som Rådhustillbyggnaden vore det särskilt påkallat att undersöka vilka material och vilken del av utformningen som har störst påverkan på ljudlandskapet i byggnaden, för att vid en ombyggnad kunna ta hänsyn till det. Inom byggnadsvården talar man ofta om att anpassa material och metoder efter byggnadens ursprung och visuella uttryck, visst kan man även låta ett audiellt uttryck spela roll? Ett resonemang om Rådhustillbyggnadens ljudlandskap finns också med i min kandidatuppsats Ljudlandskap i kulturmiljöer.
I ljudcollaget från Rådhustillbyggnaden finns flera saker att notera. Inte minst den stora integrerade klockan vars visare knycker till en gång i minuten, den länga efterklangen och de många dörrarna till olika rättegångssalar och kontor som låter sig höras i byggnadens tre öppna plan.
Hur mycket ljudkaraktär flyttade med till Göteborgs nya rättscentrum?
UPPDATERING
Arkitekturmuseet i Stockholm anordnar en utställning om Förändringen av Göteborgs Rådhus, vilken först kommer att visas i Rådhuset i Göteborg (från den 27 oktober) och sedan på museet i Stockholm (från den 27 januari 2011). Läs mer på Arkitekturmuseets hemsida. I samband med att utställningen öppnar i Göteborg släpper också Arkitekturmuseet en ny bok om Rådhuset.
– ett modernt ljud från förr
Den är omskriven. Välbesökt. Etablerad. Hotad. Ännu så länge en överlevare. Men Kvibergs marknad ingår uppenbarligen inte i visionen om ”det bekymmerslösa boendet” som reklamskyltar för den framväxande Kvibergsstaden basunerar ut. När området förnyas och förtätas ser det ut som att staden vill städa upp.
Kvibergs marknad fungerar som en gränsöverskridare. Det är en plats för möten och kommers i en djupt traditionell bemärkelse. Samtidigt skapar marknaden nya betydelser i vår tid, som en brygga från det traditionella samhället till något efterkommande. En kommers som ännu bär sociala värden, kontakt och autenticitet som den vanliga handeln inte längre erbjuder.
Men med nuvarande planer kan marknaden i Kviberg försvinna i februari 2011. Kommunala Higab, som äger och hyr ut stallarna som markanden använder, har i skrivande stund inte politiskt mandat att förlänga kontraktet. Inriktningen tycks vara att hitta en ny plats för marknaden. Något som skulle vara ett hårt slag mot en väletablerad verksamhet som i 15 års tid lockat 10 000-tals besökare varje helg. För Kvibergs marknad betyder den inarbetade platsen otroligt mycket och det kommer att bli svårt att skapa attraktionskraft på en ny plats, i nya lokaler.
Dessutom är det svårt att tolka beslutet om uppsägning från Higabs sida som något annat än en önskan om gentrifiering av Kvibergsområdet. En ny stadsdel skall växa fram, med nya ideal, som tränger undan stadsdelens gamla inslag. Men visst är det underligt att ”kontrasternas stadsdel” inte tolererar marknaden?
Ljuden på marknaden ger ett splittrat intryck. Människor äter, köper, tittar, frågar, bär, klagar, undrar och passerar. Allt mot bakgrund av en väldefinerad plats som överskrider det fysiska rummet och skapar en lika självklar rumslighet utanför Kvibergs kaserners stallbyggnader som inuti dem. Ljudcollagets dryga fem minuter är ett sätt att försöka sammanfatta, precisera och prioritera bland intrycken. Inspelningarna i collaget varierar mellan att vara utförda som vandringar på marknaden och att vara gjorda vid olika nedslagsplatser, så väl ute som inne. Så väl vid parkeringsplatsen som i kaféet. Samtliga inspelningar gjordes under den intensiva lördagen den 9 oktober 2010.
Även om ljudplatsens hela fundament är hotat så finns det ännu möjlighet att låta det bestå. Låt Kvibergs marknad bli den utlimata smältdegeln mellan då och nu, mellan vi och dem, mellan du och jag. Förnya kontraktet!
– verksamhet och byggnad i förändring
Våra bibliotek lever ett shizofrent liv. I flera år på väg mot en nyorientering, men samtidigt djupt förankrade i den traditionella allmänbildningstraditionen. Fri tillgång till kunskap och kultur betyder andra saker idag än under bibliotekens etaberlingsfas och Göteborgs stadsbibliotek illustrerar för närvarande detta skeende på ett mycket tydligt sätt. De senaste årens förnyelser som svarar mot nya behov sker ännu inom de befintliga ramarna – men när biblioteksbyggnaden kliver över halvsekelsstrecket är det sannolikt i en vidgad klädedräkt.
Stadsbiblioteket i Göteborg behöver mer utrymme och kommunstyrelsen fattade den 27 oktober beslut om att bygga ut vid Götaplatsen istället för att bygga ett annex. Kritikerna varnar för att även ett utbyggt bibliotek snart är för litet. Den stora kritikstormen som rasade under 2007 gällde däremot i första hand utbyggnadsförslagets estetiska och rumsliga påverkan. Samtidigt är det intressant att dra paralleller till den komplicerade processen om Stockholms stadsbibliotek, där man nu tycks vara inriktad på en annexlösning. I Göteborg blev processen lite mindre komplicerad – kanske lite väl okomplicerad?
För det var inte svårt att rikta kritik mot det utbyggnadsförslag som valdes av bedömningsgruppen. Utbyggnaden som adderar en glaslåda utanpå den befintliga fasaden tar inte hänsyn till vare sig byggnadens särdrag eller dess relation till Götaplatsen. Således påverkar tillbyggnaden på ett mycket osnyggt sätt hela sambandet av bebyggelsen på och omkring Götaplatsen. En plats som får betecknas som en av de mest märkliga och uttrycksfulla i staden.
En av arkitekterna bakom Stadsbiblioteket, som det invigdes 1967, beskriver hur byggnaden tar hand om besökaren:
När vi går in genom vindfånget – entrén – ser vi till höger in i utställningshallen genom ett ”kontaktfönster”och sedan är vi strax inne i entréhallen, formad som en ljusgård som går från entrévåningen upp genom samtliga våningar och som får sitt dagsljus genom ett system med ljuskupoler i yttertaket. De olika våningsplanen med sina verksamheter står i öppen kontakt med ljusgården, allt i samma anda som i Sigurd Möhlenbrocks programförklaring ”Den öppna dörrens politik”. Väl inne i detta rum tar besökaren visuellt hela byggnaden i besittning. (Rune Lund i GP 7/4 2007.)
Det ljudlandskap vi hör i inspelningarna från den 24 oktober 2010 är en parentes. En rörelse på väg från ett gammalt rumsligt samband med nya inslag till en ny rumslig identitet för den nya verksamheten. Således blandas gammalt med nytt i ljudcollaget, så som den ljudsamlande öppna entréhallen och det relativt nyinrättade kaféet, där det skramlar av porslin och ljuder av upphällandet av kokande vatten. Inrättandet av kaféet hänger indirekt samman med den teknikutveckling som gör att nästintill all utlåning och återlämning sker i nya bokautomater. För ett femtal år sedan var det en självklarhet att åtminstone återlämna böcker till någon av bibliotekarierna vid återlämningsdiskarna. Se där en tydlig förändring av ljudlandskapet som redan har ägt rum.
Vi hör också det smygande ljudet av hissen som tycks ovanligt dämpad, av goda skäl. För trots att vårt beteende i bibliotekets lokaler blivit mera frihetligt med åren är det tyst här i jämförelse med på många andra allmänna platser. Trots mobilsamtal, grupparbeten och tangentbordsknatter hålls nivån låg. Vi har en gång lärt oss att vara lite extra försiktiga med hur vi låter på biblioteket och det märks än.
– skeppshallen som blev en affär
Ljudlandskapet på en plats brukar jag mena är en kombination av den pågående verksamheten och den rumsliga strukturen. Om man lyssnar efter och söker identifiera ljudlandskapet inuti en byggnad är det relativt lätt att förstå hur väggar, tak och golv i olika material och samband påverkar både hur verksamheten i byggnaden bedrivs och hur ljuden från verksamheten uppfattas. Ett tydligt exempel är Rådhustillbyggnaden som jag tidigare skrivit om.
Karaktären på det här inläggets byggnad kan dock upplevas svårare att ringa in. Byggnaden började sin tjänstgöring som Skeppshall på Terra Nova-varvet vid Eriksberg i Göteborg. Under det stora taket (även känt som Skrovhallen) byggdes Ostindiefararen Götheborg under åren 1996-2003 (läs mer och se bilder på uppförandet av hallen 1996 på Ostindiefararens hemsida). Nedan finns ett ljudklipp som illustrerar hur det kunde låta i byggnaden då skeppet höll på att ta form. Inspelningarna är gjorda den 10 september 2000.
Genom att byggnaden efter Ostindiefararens färdigställande fick nytt liv på en helt annan plats kan vi idag göra vissa jämförelser för rummets påverkan på verksamheten. Dock med den begränsningen att rummets konstitution för övrigt skiljer sig, till exempel genom att spanten kortats och i sin nuvarande form vilar på marken och har försetts med rum och indelningar som tidigare inte fanns. Jämförelsen är ändock intressant då den pågående verksamheten i bokstavlig mening pågår under samma tak.
En Ica-handlare i Tranemo, söder om Borås i Västergötland, köpte Skeppshallen från Eriksberg och lät uppföra den på hemorten. Resultatet är en stor Ica Kvantum som genom sin lite speciella form drar ögonen till sig (läs mer om Skeppshallen och Ica-handlarens förvärv i GT och BT). Nedan finns ett ljudklipp från affären (som vanligt i två versioner) gjorda tio år efter ljudklippet ovan, mer exakt den 30 oktober 2010.
Kanske är jämförelser av den här typen ett första steg för att komma närmare förståelsen av hur ett ljudlandskap är konstruerat?
– kan man höra att det är julafton?
Inspelningarna i det här inlägget gjordes den 24 december 2010, alltså på julafton. En dag då julklapparna egentligen redan skall vara färdiginköpta; men visst blir det en och annan brandkårsutryckning? Vad gör människorna på Nordstadstorget på julafton? För vissa är det säkert en dag som alla andra, för andra är det en social plats. Kanske är det rentav så att det är här vi hittar de ”udda julfirarna” – de som inte lever upp till schablonbilden av ett julaftonsfirande? Huruvida detta går att höra på inspelningen eller inte, lämnar jag åt lyssnaren att avgöra.
I klippet går vi inledningsvis in i Nordstan – som är Skandinaviens största shoppinggalleria – från Norra Hamngatan i Göteborg. Längs med Götgatan förflyttar vi oss sedan upp till Nordstadstorget där merparten av inspelningarna är gjorda. Klippet avslutas med att vi går ut genom huvudentrén på Norra Hamngatan, där vi återfår kontakten med ett annat ljudlandskap i staden.
– på gränsen mellan (åtminstone) två sätt att vårfira
Valborgsfirandet i Sala följde så vitt jag fått förstå den vanliga mallen. I Stadsparken anordnades ett traditionellt firande med valborgseld, körsång och vårtal. Men runt staden cirklade också American Automobile Club Salas sistaaprilcruising. Företrädesvis äldre amerikanare, men även en del yngre muskelbilar och raggarbilar deltog och avgasångorna lade sig tät över gatorna. Lukten förenades till slut med röken från Valborgselden.
Kvällens ljudlandskap skapas i gränslandet mellan det traditionstyngda välkomnandet av våren och cruisingens motorvrål och musikanläggningar, liksom i gränslandet mellan olika, om än lika hjärtliga, sociala stämningar. Staden kokar och gatorna och stadsparken är välbefolkade. När firandet i Stadsparken avslutas med fyrverkerier accentueras känslan av att detta är en väldigt speciell kväll. Som kultur- och fritidsnämndens ordförande, Eric Fylkeson, uttryckte det; att i Sala är Valborgsmässoafton starten på det nya året – en långt viktigare symbol för nystart och aktiviteter än i hans hemstad Stockholm.
Ljudklippet från Valborgsmässoafton i Sala är en kväll sammanfattad på fem minuter, men också en personlig tolkning. Återigen är ljudklippet ett sätt att utifrån egna och tekniska förutsättningar skildra vad som hände genom att lyfta fram eller poängtera vissa saker. Flera delar av klippet är sammansatt av flera parallella ljudupptagningar. Man ska därför inte dra slutsatsen att det som låter vid samma tillfälle faktiskt inträffade vid samma tidpunkt. I klippet hörs bland annat Adamskören och Sala Blåsorkester.
Oklippt inspelning av demonstrationståget på Avenyn i Göteborg.
Tåget avgår från Stora torget i Sala.
Ljudplatser återuppstår och vi börjar med att presentera skvaltkvarnen i Ölkestorp, strax utanför Sjötofta i Tranemo kommun i Västergötland. En skvaltkvarn är en gammal typ av vattendriven kvarn med en säregen konstruktion. Sjötofta Hembygdsförening beskriver skvaltkvarnen på den här sidan.
Inspelningen är uppdelad i tre delar: Först hörs när vattnet släpps på i rännan till hjulet. Därefter lyssnar vi på det liggande kvarnhjulet. Sist hör vi hur det låter inne i kvarnen. Inspelningen är gjord i september 2006.
Samtliga ljudinspelningar av Axel Demker. Skyddade med upphovsrätt.
Kontakta mig om du vill använda någon av ljuden i något sammanhang.
© inventarium & Axel Demker. Alla rättigheter förbehållna.